T E Z Z A 's - om allt och lite till!

Har halv-tittat på Greys nu. Hade ingen lust att titta direkt, kändes inte lockande alls. Och sova kan jag inte heller så det är lika bra att  stanna uppe. Tankarna maler naturligtvis. Jag förstår inte varför man alltid ska bli så jäkla besviken bara. Jag intalar mig alltid att inte bygga upp några förhoppningar, men innerst inne gör man det ändå! Man tänker att det blir säkert inget, hoppas inte på för mycket. Ändå fantiserar man, om - tänk ändå, om! Det går inte att undvika.

Det är klart, det blir inte alltid som man vill, det vore omöjligt. Men det här jobbet ville jag verkligen ha. Därför känns det extra surt.

Fast på något sätt vill jag ändå tro att allt händer av en anledning. Att det finns ett skäl till att saker blir som de blir. Då måste det betyda att någonstans i framtiden väntar ett visst jobb på mig. Så måste det ju vara. Eller? Det gäller bara att hålla ut tills dess.