T E Z Z A 's - om allt och lite till!

Så när sambon äntligen klev innanför dörren fick jag stå där med skammen. Det var nämligen så att i förmiddags när jag skulle passera mellan soffan och soffbordet så råkade jag snubbla till. Förskräckt vände jag mig om och tittade ner på golvet.

Högtalarkabeln!

Den hade lossnat från sitt fäste under själva högtalaren och låg nu helt öppet på golvet. Så är det ju inte precis meningen att det ska vara. Jag hade lyckats slita loss den tack varje min fumlighet. Hemmabion är helgat område, V's största intresse. Och utan kabel inget ljud i högtalarna. Hur skulle jag berätta det här? Tafatt vände jag upp och ned på den tunga pjäsen och försökte i all min okunskap se om det skulle gå att fixa. Inte blev jag förståndigare av det. Alltså blev det bara att invänta hans hemkomst.

Försökte skrämma upp honom lagom mycket innan jag berättade för att han skulle tycka att det var en bagatell. Mycket riktigt, det hjälpte nog lite. "Jaså, var det  bara det", sade han. Men riktigt så enkelt kommer jag inte undan. Nu sitter han här och har plockat isär högtalaren - inte överförtjust precis! Allt tack vare mig...

Måtte den gå att fixa!